BETYG HÖGRE ÄN SALDOT PÅ BANKKONTOT

 
För att uppdatera er om vad som hänt i mitt otroligt händelserika och ytterst spännande liv kommer nedan en tjusig liten sammanfattning av några av de saker som hänt.
 
- Jag har lämnat in fem stycken uppsatser till fyra av mina fem kurser. 
 
- Jag har kollat på massa gamla Disney klassiker.
 
- Jag har ätit och fikat upp alla mina pengar. (Min franska vän har dyr smak vad gäller mat, GOD men dyr. Kanske inte något som en halvfattig student bör spendera sina pengar på. Men jag är då inte vilken halvfattig student som helst, jag är den som lever för mat och fika och tycker dessa saker har en helt egen budget.)
 
- Jag har haft skoskav största delen av tiden jag inte har uppdaterat bloggen. Allt är alltså i vanlig ordning. Fick dessutom ett nytt och gosigt köttigt sår idag. Jag borde bara skippa skor helt och hållet.
 
- Jag har sett en yngre men fortfarande duktigt snygg version av Pierce Brosnan. Har var gift så jag lät honom gå.
 
- Jag pluggar just nu till en tenta jag har om fyra dagar. Motivation och fokus är allt annat än på topp. 
 
Men för att komma till dagens händelse! Jag hämtade ut en av mina rättade uppsatser och fick se mitt resultat! Innan jag bara skriker och studsar över hur det g
ick så måste jag  bara förklara betygssystemet här på The University of Manchester. Det är fortfarande några frågetecken men jag tror jag hittat på en tolkning av hur de gör.
 
Okej. här har man betygsskalan 0-100%, alltså inte U-VG (MVG), A-F eller liknande. Skalan ser ut som följande: 0-30% = fail, 30-39% = Unsatisfactory, 40-49% =  Satisfactory, 50-59% = Good, 60-69% = Very good, 70-79% = Exellent, 80%+ = Outstanding. Under första föreläsningen av varje kurs fick jag reda på att det är i princip omöjligt att få över 80%. "De får bara genier" sa lärarna. Jag vinkade alltså vackert hejdå till de betygen. Efter att ha pratat med fellow students om hur betygen sätts, vad de grundas på osv fick jag uppfattningen att medelbetygen här ligger runt 40-55% och att om man verkligen lägger manken till, alltså verkligen satsar och går all in, kan man få runt 65-70%.Så alltså kan man säga att betygsskalan liknar A-F skalan, fast denna skalan går från A-G. Anledningen till att de är lite snåla med betygen här på UoM är för att de har ganska höga krav betygsmässigt när eleverna kommer in och vill hålla en hög standard på utbildningen och kunna särskilja de elever som verkligen satsar och brillierar i skolan. Visst att det är lite prestigefyllt att gå här på UoM men det är ju inte Oxford eller Harvard liksom, hallå. 
Okej, tillbaka till själva betygssättandet. Det sätts inte ut några som helst guidelines för vad som krävs arbetsmässigt för varje nivå, något som jag har uppfattat det som att svenska skolor annars är villiga att sätta ut. Man får alltså bara freestylea lite vad gäller inlämningar och tentor och chansa lite på vad man tror är aktuellt och vad som eventuellt kan ge högre betyg eller inte. Jag hade väl lite inställningen när jag kom hit att jag skulle försöka chilla lite i skolan, kanske inte satsa på högsta betyg utan nöja mig med godkänt och leva livet istället. Försöka bli lite mer chill. Michill med andra ord. Ett namn som förmodligen inte beskriver mig alls någonstans i livet. Så mina arbeten jag har lämnat in har väl kanske inte varit de bästa eller skrivits med full fokus eller haft min fulla uppmärksamhet. Något som kanske inte är supersmart, men ibland kommer livet före skolan. Det är något man måste lära sig. Så till alla kids där ute, om någon får för sig att läsa detta, betyg och skolan är inte allt - FIKA MED VÄNNER ÄR ALLT. Skämt åsido... not
 
Jag och min franska grupparbetsvän fick nyligen tillbaka vår fashion marketing plan uppsats för vårt jeansföretag vi hade i spelet MMX jag har nämnt i något inlägg nedan. Vi kom två i spelet dessutom! Wiiiiiie! Men tillbaka till betyg. Ja, vi fick tillbaka ett betyg på 64%, ett Very good enligt betygsskalan. Superkul! Marion hade dock lite högre förväntningar och hade hoppats på att vi skulle lyckas få 70%. Jag tänkte att jag i och med denna uppsatsen hade uppnått min absoluta maxprocent då uppsatsen skrevs med fler än en hjärna och den franska hjärnan jag jobbade med är väldigt smart och ambitiös. Men hör och häpna! Idag hämtade jag ut en annan uppsats, en jag skrev ensam för sam
ma kurs om Gucci's business och marketing plan. 70%!!!!!!!!!!! Hallå vad hände där liksom?! Sen när är Michill med medioker arbetsinsats Excellent?! Öh, sen nu antar jag. Jag fick liksom högsta betyget som en vanlig dödlig människa kan få (läs: ej geni)! Jag har tydligen gått och blivit svinsmart och har värsta hjärnan och naturbegåvningen för marketing. Så detta firade jag och Marion med lunch inne i city. 
 
Nu har jag bragat klart! Plus informerat er om hur betygssystemet funkar här. Jag ska fortsätta fira genom att inte plugga på min kommande tenta ikväll. Den som jag annars pluggat så hårt på - NOT. Haha, det lär inte bli några höga procent på den tentan alltså! Men life is life, det går vidare :)
 
Snart tillbaka till Sverige igen en sväng. Får se hur länge jag stannar denna gången!
 
Live long and prosper allihopa! May the force be with you!
 
 
 
 

WEEKEND pt2 - MANCHESTER

Efter mitt och Agnes sista äventyr kände vi oss lagom sönderstressade så vi tog två riktiga chill- och avslappningsdagar i Manchester. Vad gjorde vi? Vi åt mat och fikade (givetvis), gick på bio, chillade lite hemma och shoppade. Jesus i havet vad vi shoppade. Manchester har inte jättemycket att erbjuda i "kul saker att se och göra" kategorin, det är inte samma form av turistande som man kan göra i ex London. Manchester är i stort sätt en  industri- och studentstad där man kan kolla på bra fotboll och som har duktigt bra och många fika- och matställen. Så jag har ju uppenbarligen hamnat helt rätt här, fika- och matmässigt. Jag tog med Agnes till Federal, stället jag berättade om sist här som var så gott. Jag var tveksam till att de kunde bli bättre än förra gången jag var där men så fel jag hade. JAG ÅT BLAND DET ABSOLUT GODAST JAG NÅGONSIN ÄTIT I HELA MITT LIV DÄR. För er som känner mig vet ni att min kropp och hjärna typ består av langos, men det här var typ på samma nivå som langos alltså. Jag åt Eggs Benedict med avocado och halloumi. För er som inte vet vad Eggs Benedict innebär är det pocherade ägg på någon form av bröd med hollandaisesås ovanpå, sen kan man käka det med skinka, lax eller ex avocado som jag gjorde. Jag är tveksam till att jag någonsin har använt order Lord för att beskriva något i  matväg tidigare. Det gick typ inte beskriva med andra ord. Dessa Eggs Benedict var typ en liknelse med Gud the almighty. Har ni någonsin vägarna förbi Manchester i era liv MÅSTE ni stanna här bara för att äta på Federal. Det är verkligen ett must-have ställe att äta på! 
Därefter väntade galen shopping, fika och sen bio. Vi såg den sista filmen av Dirvergent serien. Tidigare denna underbara dags morgon lyckades jag och Emma (hon bor kvar i Svealand) få biljetter till sista Kent konserten i Sthlm den 17 december. WAAAAAH som jag skrek när jag kom in på betalningssidan! Totalt sätt en superdag!
 
Dag två för mig och Aggelito gick vi till ett jättemysigt fik som hette Fig + Sparrow och käkade luch. Fiket låg innuti en jättemysig prylbutik med fina indredningsdetaljer! Måste nog tillbaka dit och kika på prylarna innan jag åker hem i Sweden. Mycket möjligt att något följer med hem. Annars var det en skön atmosfär, god mat och god lemonad! Sedan var det time för fröken Agnes att ta bussen hem till Scotland där hon pluggar nu under utbytet. Hon fick iallafall uppleva den ibland framkikande solen under söndagen. Det var så fint väder, riktigt härlig vårvärme! Solen hade gärna fått stanna men den försvann ju givetvis med Agnes. Summa sumarum, jag kommer föralltid att vara spökblek.
 
Bye bye sol och hej kommande vecka med endast tjocka molntäcken. 
 
 

WEEKEND pt1 - ST PATRICK'S DAY

På min lista "saker att göra innan jag dör" var en av punkterna att fira St P Day i Dublin. Nu har jag faktiskt gjort det, så coolt! Jag och Agnes hade tre jättemysiga dagar i Dublin där vi storsade runt i solen bland havet av grönt utklädda turister och drack te. Vi kikade in Temple Bar området, Trinity området och St Patrick's katedralen. Vi hann också med en hel del goa matställen. "No shit Sherlock. Michelle äter ju bara mat och fikar hela tiden" tänker nog ni. Min reaktion på det antagandet är att "japp, det stämmer!". Vill ni läsa om massa studentvänliga matställen i UK + Irland ska ni kika in Agnes matblogg, http://exchangethefood.blogspot.co.uk, superkul! 
Men jo, St P Day började med att vi kikade på paraden, sedan käk, pub, turitststorsande följt av en annan pub! Paraden var typ ett skämt, det var inget att hänga i julgranen. Antingen var ju fett försenade och missade allt som var bra eller så slutade paraden tidigare än tänkt, för det vi såg var bara massa konstiga saker utan koppling till varken Irland eller St Patrick. Ytterst oklart. Vi hade sådan tur att det var strålande sol dagen till ära, allt var så fint upplyst! Dock var det verkligen jättekallt. Och optimistisk som man var tog man givetvis inte med sig handskar in till stan eller något värmande att ha på sig. Vill man vara grön och fin får man lida pin. Men all in all, en jättetrevlig weekend! 
 
Lord, höll på att glömma det mest underhållande från hela resan. Delen när vi skulle ta oss från Dublin till flygplatsen och vidare till Manchester. Vi var väl lite väl tidsoptimistiska om vi säger så. Agnes och jag hade haft hela fredagen ledig så vi hade ingen specifik tid att passa. Vi visste att vårt flyg skulle gå 20.30 och att de stängde gaten kl 20.00. Vi skulle alltså behöva vara på flygplatsen innan dess. Inte så svårt. Av någon anledning glömde vi typ bort att "hey det är en hel del  människor i Dublin just nu så all transport tar en miljon gånger längre tid än det ska". Vi blev sena till vår flygbuss och missade två stycken. Dt var inte vårt fel. På flygbussens hemsida stod det att bussen skulle avgå från blablablagatan, men hur i hela friden skulle vi veta att den gatan är typ 5 km lång och de inte har specificerat VAR på gatan hållplatsen ligger. Idioter. Så där irrar vi runt. Tillslut hoppar vi på bussen. Då är klockan strax efter 19, gaten stänger alltså om mindre än en timma. Enligt hemsidan skulle bussturen ta 35min så vi försökte vara optimistiska och t'nka att vi då lätt skulle hinna med typ 20 min tillgodo. "Det är säkert en liten flygplats"................ Trafiken är kaos. Ångesten byggs upp, Vi kommer missa planet, för att vi var ute i för sen tid. Asså det är typ inte en acceptabel ursäkt, inte om man är en Bergsellare iaf. Vi inser att ja vi kommer då aldrig hinna, men vi tänkte inte ge upp förrän deg verkigen var över. Så vi förberedde oss mentalt på at panikspringa genom hela flygplatsen. När bussen väl framme vid vår terminal 1 var klockan 19.52. Skämt. Håll i hatten vad vi sprag. Vi typ flög förbi alla männsikor tills vi kom till säkerhetskontrollen och det är monsterlång kö. KUL. Jag hoppade på en gosig liten gubbe 20m tillbaka på löpsträckan och bad snällt om han kunde ta oss via ett fast track så vi slapp alla köer mm. GOSEGUBBEN VAR BÄST och hjälpte oss förbi alla. Väl vid säkerhetsbandet stod en skön snubbe och frågade oss om "vi var lite stressade". Ehhm jo, vår gate stänger om 5 min så lite stressade här va. Då säger han "jahaaa, jaja men då är det lugnt", vilket får oss att tro att det verkligen är en liten flygplats. Fel. Vi fik springa 1,5km för att komma till gaten, som sedan visar sig vara fel gate. "Det går två plan til Manchester typ samma tid". GAAAAAH. Sprang ännu 5 min minuter och BAM - där står en hel kö med människor som preciiis har börjar gå ombord på planet. Vilket skämt. Gaten öppnade typ 20. Så efter att vi återhämtat andan sätter vi oss lugnt och stilla på flyget. Vi hann, det var det viktga. Men det är något jag inte gör om. Var hellre i tid på flygplatsen mina vänner, speciellt om ni inte vet hur stor den är. Är det Ronneby airport kan man dyka upp 10 min innan planet går men asså överallt annars - var i tid! Inte värt fler magsår. 
 
 

 
Visa fler inlägg